Har absolut ingen aning om vad jag ska ta mig till. Smärtan tar all kraft ur mig. Skolan, man är trött och lättirriterad. Kan inte riktigt fokusera på något. Nu vill jag bara att allt blir bättre. Och jag vill absolut sitta på crossen igen. Fortsätter det här, kanske jag inte riktigt hur min framtid ser ut. Nu hoppas jag att allt kommer bli bättre. Jag tänker kämpa mot det här. En undersökning väntar och jag vill verkligen att felet kan bli hittat istället att få tillbaka ett svar att det är kört.

Tack för er som stöttar. Det betyder enormt mycket! Ni får mig på bättre tankar och absolut postitiva tankar. Ni gör mig glad. Speciellt ni från klassen, ni vet vilka ni är. Och självklart min underbara pojkvän, imorgon ses vi och jag längtar.

Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på Dating in the dark.